.

Jag var på väg hem från en kompis, som bor strax utanför staden (läs hålan eller samhället) där jag bor.
För att komma till eller från honom måste man gå genom elljusspåret som går genom skogen. Detta spår är upplyst till ungefär 11 på kvällen och kvart i elva började jag gå hem.
Jag joggade lite lätt dels för att det skulle gå fortare och dels för att jag är lite rädd för att gå ensam i skogen på kvällen.
Jag trodde att jag visste precis var jag var och var beredd på att när som helst springa förbi vindskyddet, men någonstans på spåret måste jag ha missat en avfart och stod helt plötsligt vid en helt annan väg (som inte ledde hem). Jag blev ytterst förvånad, jag har ju ändå bott här i större delen av mitt liv, för att inte tala om hur mycket jag har sprungit i dessa spår.
Just när jag vänder mig om för att börja gå tillbaka för att ta ett annat spår, släcks lamporna. Jävlar tänkte jag och stod där i beckmörker mitt ute i skogen, där jag faktiskt inte var helt säker på vart jag skulle gå.
Jag rotade nervöst i fickan för att ta fram min mobil som kanske skulle kunnat lysa upp vägen för mig när jag känner något fyrkantigt, mitt läppglans!
Mitt underbara Liparazzi med inbyggd ficklampa!
Så jag tände lampan på mitt underbara läppglans, tar vägen en bit tills jag känner igen mig och hittade hem.
Jag kommer ihåg jag läste om läppglanset och enligt tillverkaren skall lampan tåla 80.000 klick!
Ja, det får man absolut tro efter en timmas famlande i minusgrader med läppglanset höjt framför mig.
Mina damer och herrar, äntligen en utmärkt anledning till att alltid ha med sig ett läppglans!
Liparazzi, hädanefter tar jag inte ett steg utan dig i min ficka! En tapperhetsmedalj till det! Speciellt med tanke på att jag köpte det när kicks hade dem på slutrea för 69 kronor!