Insikt.
Jag har givetvis känt det länge. Känt att jag inte är något barn. Men nu när jag står inför mitt livs mål, mina perversaste fantasier (att jobba med att kladda på smink), så känns det bara tomt.
Så länge jag kan minnas, har jag gått i skolan. Skolan har varit en del av mig, men nu står jag inför att börja jobba på allvar.
Jag ska gå i skolan fram till jul, och sedan i januari börjar alltså drömmarnas utbildningar. Sedan efter min tid där, så börjar jag jobba. Var vet jag inte, och när vet jag inte heller.
Men jag kommer att jobba. Tills jag träffar en livspartner, skaffar barn och etablerar en familj i något villa område i en liten stad någonstans. Sen viker jag mitt liv åt det liv som ska komma att forma sig till en ny människa, och en dag kommer detta hittils asiktslösa barn stå inför samma punkt som jag nu står vid.
Då man är vuxen. Kanske inte på alla punkter, kanske inte helt och hållet. Men när man inser att det är dags att både röra på sig, och att etablera sig.
Deprimerande eller upplyftande? jag vet inte. Jag ska sova nu men ha det jättefint allesammans! God natt!
Längs med livet kommar man till insikt gång på gång och ibland bleknar de gångna insikterna i jämförelse med de nya. Oavsett vad insikten säger en för stunden så kan det ofta väcka den där oerhört starka känslan som i vissa fall kan göra att man känner sig tom.
Mit råd är att du låter dig känna dig tom, det är i tomrummet o mellanrummet som saker o ting kan få plats o energi att ske o ta form o manifestera sig.
Är verkligen glad för din skull över att du kom in på skolan! Stort stort grattis även om jag som novis inte riktigt förstår vad du har kvar att lära dig, i mina ögon är du fulllärd! Du gör så enastående makalösa kreationer redan nu!
Ska bli spännande o följa din utveckling som med all säkerhet kommer gå till oanade nivåer!
Ha en underbar dag!
Therese: Jo det har du absolut rätt i! Med allt tomrum får man plats för nytt!
ååå tack, men jag känner att jag har tusen saker kvar att lära mig, för att inte tala om möjligheterna till inspiration från alla som kommmer att gå där... Och läraren verkade jätteduktig så det kommer nog att bli kanon!
Ha en jättefin dag du med! :)
fin blogg
Att vara vuxen är inte sämre än att vara barn eller ungdom, bara annorlunda. Bara man inte böjer sg inför något man inte vill göra. Jag trivs så bra med mitt liv som vuxen att jag verkligen känner att jag gjort rätt. Men har man inte kan man alltid börja om. Man får inte vara rädd att börja om.
Jag har varit mest hemmamamma och älskar det. Men jag har också haft tid för mig själv och mina intressen. Jag har gått utbildningar, haft tid för min häst (i perioder dåligt med tid dock) och tid för min man och barn. Men det har gjort att jag har mindre pengar eftersom jag jobbar halvtid.
Men har man en man som stödjer och ser till att man har det man behöver så har allt löst sig till det bättre.
Visst finns det dagar när jag vill göra något annat, men de är inte tillräckligt starka för att göra någon ändring. Det betyder också att jag inte kommer att ångra mig och känna mig bitter. Bara om jag är för lat att göra någon ändring fast jag vill eller någon hindrar mig.
Du har redan fått insikt och även om allvaret börjar hinna upp dig verkar du väl förberedd och jag kan inte se att du inte skulle kunna falla handlöst ut i nya äventyr och klara dig genom att falla på alla fyra tassarna. Lycka till!
Ja den är hur bra som helst asså :D som en fin och rolig saga ^^
Du ska inte viga ditt liv åt dina barn, du ska leva ditt liv med dem, tro mig, man blir inte så annorlunda, oroa dig inte:)
Efwa: Tack Efwa! Det känns säkrare nu... Du har absolut rätt i att man inte får vara rädd att börja om... Och jag tänker absolut landa på alla fyra tassarna! ;)
Emma: jaa precis!
Aja: Nej det har du nog rätt i.... jag vill ju inte bli någon curlingförälder eller så... :P MEn lite måste man nog förändras antar jag! ;)
